Författare Förlag Utbildning

Jag välkomnar familjen de Valgir hem igen …

När jag kör fast i ett manus är när jag nästan spyr på min egen historia. Jag orkar ibland inte lyssna på vad mina karaktärer har att berätta, för jag känner jag mig tom inombords. Det finns helt enkelt ingen mottagare inom mig. Att hela tiden umgås med Marie de Valgir och dela hennes förtvivlan dränerar även mig på känslor.
Nu är det så att när man skriver en bok, roman eller en novell så lever man sig in i berättelsen. Man vaknar på morgonen med dem i sin säng. Man stiger upp och lever vardagen med dem. Man äter middag och lägger sig så småningom och delar kudde med deras tankar, liv och levnad. Man är sina karaktärer, annars går det inte att skriva.

Därför gjorde jag lite slut med familjen de Valgir i höstas. Eller rättare sagt så skickade jag dem på semester. Och nu har de helt plötsligt kommit tillbaka och knackat på mina ögonlock om natten igen.

Välkommen hem Marie de Valgir och alla andra personer i min uppföljare Draksystrar.

Nu kör vi rätt in i kaklet.

Share

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *